Balladen om liten Karin

Det var den liten Karin hon tjänte på konungens gård
Hon tjänte bland de liljor och bland de rosor små
 
Det var den unga konungen, han fick till henne behag
Han ville med henne tala, båd natt och ljusan dag
 
Å hör du liten Karin vad jag nu säga vill
En linnelång till klädning det vill jag giva dig
 
En linnelång till klädning det passar jag ej på
Men Herren Gud i himmelen giv unga kungen nåd
 
Å hör du liten Karin vad jag nu säga vill
Gullkrona och gullspira dem vill jag giva dig
 
Gullkrona och gullspira dem passar jag ej på
Giv dem åt unga drottningen låt mig med äran gå
 
Å hör du liten Karin vill du ej bliva min
Så sätter jag dig i fångatorn och fängslar hårt ditt sinn
Så lägger jag dig i spiktunnan och rullar dig omkring
 
De lade liten Karin i spiketunnan in
Och själva unga konungen han rulla henne kring
 
De lade den liten Karin allt uppå förgyllande bår
Och blodet rann i strömmar ja mången tusen tår!
 
De satte liten Karin i mörka graven in
Och alla små Guds änglar de stodo däromkring
 
Och klockorna de ringde och änglarna de sang
I himmelen lät ljuvligt och över allt de klang
 
Sen kom två vita duvor allt ifrån himmelen ner
De tog den liten Karin allt med båd kropp och själ
De tog den liten Karin och strax så blev de tre
 
Sen kom där ifrån helvetet två svarta korpar opp
De tog den unga Konungen
allt med båd själ och kropp